Genetisk bakgrund kan kopplas till fysiskt aktiv livsstil
Forskare vid Uppsala universitet har i en stor internationell studie, ledd av Beijeralumnen Marcel den Hoed, identifierat DNA-regioner som kan kopplas till fysisk aktivitet respektive skärmtid på fritiden. Fynden bekräftar att fysisk aktivitet har gynnsamma effekter på hälsan och antyder att en mer stillasittande livsstil kan bero på hur musklerna reagerar på träning.
Det är välkänt att en fysisk aktiv livsstil och mindre tid stillasittande är förknippat med bättre hälsa. Ändå tyder trender över tid på att människor i höginkomstländer blir allt mindre aktiva. Det är också känt från tvilling- och familjestudier att genetiska faktorer påverkar fysisk aktivitetsnivå men de biologiska orsakerna till varför vissa människor är mer fysiskt aktiva än andra är fortfarande dåligt klarlagda.
För att förbättra förståelsen av vilka mekanismer som påverkar fysisk aktivitet och vilken roll de har för att förebygga sjukdomar har forskare från Uppsala universitet, i samarbete med forskare från hela världen, kombinerat genetiska data från över 700 000 individer som deltagit i 51 forskningsstudier. De kunde då identifiera 99 DNA-regioner som är kopplade till hur mycket tid människor rapporterar att de lägger på måttlig till kraftig fysisk aktivitet eller på att sitta vid en skärm under sin fritid.
Genom att använda DNA-varianterna som variabler kunde forskarna visa att mindre skärmtid ger lägre risk för fetma. Mindre skärmtid och mer tid med måttlig till kraftig fysisk aktivitet skyddar också mot uppkomsten av diabetes, ADHD, depression och för tidig död. Ytterligare analyser visade att DNA-varianter som var kopplade till skärmtid på fritiden oftare fanns nära gener vars aktivitet i muskler påverkas av styrketräning. Data tyder på att dessa gener kan påverka hur man reagerar på träning och därmed för sannolikheten att ha en aktiv livsstil.
Totalt sett identifierade forskarna 46 gener i de 99 DNA-regionerna som kan ha betydelse för sambandet mellan genetisk bakgrund och fysisk aktivitet. Resultaten tyder på att mekanismer kopplade till rörelse och muskelsvaghet som beror på dysfunktionella muskelfibrer troligen är inblandade.
Marcel van Hoed. Fotograf: Eva Röse
– För närvarande kan vi inte hävda att dessa 46 gener gör att en person är mer eller mindre fysiskt aktiv i vardagen men de ger en utmärkt ingång till fortsatta studier. Kanske kan det i framtiden bli möjligt att stimulera de gynnsamma effekterna av fysisk aktivitet utan att behöva vara fysiskt aktiv, säger Marcel den Hoed, forskare vid institutionen för Immunologi, Genetik och Patologi vid Uppsala universitet, som har lett studien.
Marcel den Hoed är alumn vid Beijerlaboratoriet för gen- och neuroforskning och har idag en forskartjänst från Hjärt-Lungfonden.
