Nederländaren Dirk-Jan de Koning, eller DJ som han kallas, berättar på flytande svenska och med stor entusiasm om sin forskning, hur han hamnade i Uppsala och vad han tänker om Sveriges livsmedelsproduktion när vi möts på hans arbetsplats vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala en solig dag i maj.
Hur mycket av en egenskap är genetisk, hur mycket är miljöfaktorer, och hur ska vi använda det i selektiv avel? Det är de grundläggande frågorna i hans husdjursforskning, som genom åren kommit att fokusera kring värphönsens benhälsa.
– Min motivation är för det första att upptäcka hur saker fungerar och att hitta den variation på DNA-nivå som styr den variation på egenskapsnivå. Och för det andra att se hur man bäst använder den informationen i selektiv avel av olika djur, säger han.
Själv är professorn ett tydligt resultat av uppväxtmiljön, en liten gård i Nederländerna med 20 kor, grisar och ett hem där familjen ystade sin egen Goudaost, som gav mervärde per kilo mjölk. Gården låg mellan Utrecht och Gouda i ett sammanhang med närmare 40 mindre gårdar inom en sträcka på tre kilometer.
– Det var så det såg ut när jag växte upp på 70- och 80-talen. Gårdarna var små, men alla hade kor och de flesta ystade sin egen ost. Men så ser det inte alls ut i dag, tillägger han.
Uppväxten ledde till en magister i husdjursvetenskap och raskt till en doktor i husdjursgenetik vid Wageningen universitet i Nederländerna. Sin blivande fru träffade han under en praktik på forskningsinstitutet MTT i Finland. Hon studerade växtgenetik och gjorde sitt exjobb där. Ett par blev de när hon senare kom till Wageningen som utbytesstudent. Men var de skulle slå sig ner ihop var då oklart. Efter att båda disputerat valde paret att flytta till Skottland, där de erbjöds fina forskartjänster, han på Roslin Institute och hon på skogsforskningsinstitutet. Att flytta till Sverige var inte något som låg i framtidsplanerna. Men 2008 utlyste SLU en professorstjänst i husdjursgenetik och DJ de Koning blev rekommenderad att söka den.
– En anledning till att vi sökte till Skottland var för att där skulle vi båda vara invandrare, vilket vi tyckte blev bra. Nu diskuterade vi igen om vi skulle börja om på nytt i ett annat land. Sverige var ett av de få länder som vi båda kunde tänka oss att bo i. Jag närmade mig 40 och vi tyckte att det kändes spännande.
Hans fru hade fått med sig en ganska bra svenska från skoltiden i Finland. Själv kunde han knappt ett ord.
– För mig var det avgörande att lära mig svenska för att kunna utföra mitt arbete som professor och avdelningschef fullt ut. Så det första jag gjorde var att anmäla mig till SFI och djupdyka i svenska språket.
De flyttade in i ett hus på landet där de nu har tre katter, tre hundar, fem Hedemorahöns höns och en Myskanka. Och en häst, men den bor på ett inackorderingsställe.
– Ja, vi har ”värphöns” men de har inte den största produktionen, ler han.
I en tid av global oro och krig i vårt närområde är det till viss del gårdarna i Nederländerna som DJ de Koning har som referens när han pratar om hur vi som land ska säkra livsmedelsproduktion, djurhållning och miljö.
– Jag tror att Sverige har bra möjligheter att producera mer mat av egen kraft, men vi måste uppskatta våra bönder och ta vara på alla möjligheter vi har att producera mat i Sverige.
Han pekar på vikten av göra samhället mer robust genom att ha mindre gårdar som kan ha variation i produktion i mindre skala i beredskap, och som kan skalas upp. REKO-ringarna, som består av lokala producenter som säljer sin skörd till lokalborna, tycker han är ett bra exempel på hur man kan göra.
– Fler kan nu jobba hemifrån och ha en hobbygård. Det är inte ekonomiskt jättekonkurrenskraftigt, men den finns ändå, och den kan skalas upp.
Men det är många delar man måste arbeta med för att säkra livsmedelsproduktion, djurhållning och miljö, anser han.
– En del i frågan handlar om effektivitet. Den är redan i gång. I dag produceras mycket mer mjölk per ko. Metanutsläppet per kilo mjölk är mycket mindre nu. En annan viktig del är att detta är en ekonomisk aktivitet – det måste gå runt för gårdarna också. Det man behöver i krisläge måste också vara intressant när man inte är i krisläge, säger han.
Beträffande korsningsavel finns det möjlighet få mer kött från mjölkbesättningar, säger han, och det är viktigt med bevarande genetik, och värna om de genetiska resurserna.
– Det kan även bli så att man måste ha djur som mår bra om de betar i skogen. Mark är inte en bristvara. Betande djur ger en väldigt bra biologisk mångfald.
Men i allt detta är professorns viktigaste budskap att livsmedelssystem är komplexa.
– Det finns inte bara en lösning, ingen quick fix. Vi ska jobba på flera håll och framför allt på systemnivå. Det handlar om många bäckar små, gör en stor å.
Snart femton år gått sedan flytten till Sverige, nio år sedan Beijerlaboratoriet för husdjursforskning inrättades. DJ de Koning tar i juli över efter Ulf Emanuelson och ser fram emot att bli ny föreståndare.
– Det känns jättespännande. Jag har suttit i den interna styrgruppen för Beijerlaboratoriet inom SLU som vi hade i början. Det är fint att man satsar på det här. Och nu har vi två unga forskare, som är i den fas av sina karriärer som de ska vara för en Beijerforskare, säger han.
